Så atte!

Vill bara meddela att mina träningskläder låg orörda i min snygga weekendbag i svart skinn under hela min Spanien-vistelse.
Men jag travade omkring en hel del ändå, i vita converse och mjuka leggings. Har liksom gått så mycket att jag lyckats slipa av Converse-märket nere på sulan vid hälen? Nu undrar du så klart hur fan jag gör när jag promenerar, låter det vara oklart.

Jag gränslade även en sportig cykel och cyklade runt i Barcelona i tre timmar längs stranden och stadens vackra byggnader. Vore en lögn att påstå att man fick upp ett flås och lite svett, var liksom mer som att glida runt på silverfat än att motionera. Tvivlar ens på att jag tappade några som helst kalorier under denna åktur.

Tiden som jag spenderade uppe på hotellets takterass, brevid poolen, fullt påklädd bland mina bikiniklädda kollegor var inte alls så rolig. Solen stekte och egentligen ville jag bara slita av mig kläderna. Men jag kände att jag vägrade upplysa mina medarbetare om att deras 40+ kroppar var snyggare än min unga kvinnokropp. Tyvärr blir en sådan insikt såpass deppig att man gärna tar till onyttigheter vid matbordet, samt struntar i träning för "jag kommer ändå aldrig bli snygg". Har liksom ställt klockan extra tidigt varje morgon för att jag ska hinna träna innan jobbet, utan att ha gått upp eftersom "det är så synd om mig som är så ful, jag kan gott unna mig att sova lite till".

Visste inte hur jag skulle komma ur denna onda cirkel. Började tänka på känslan jag hade i Barcelona vid poolen, och att jag snart är på Kreta i typ 30 grader. Tänkte "jag hinner" och klappade mig på magen....

Man behöver inte vara raketforskare för att förstå att jag behövde en spark i röven.

Min lösning?
Bokade en till resa. Till Kroatien. Åker om en månad idag.
Där är det varmt. Kommer att behöva klä av mig.


Gick ut och sprang för en stund sen.