UNDER UPPBYGGNAD

söndag 12 maj 2013

Ett jävligt seriöst inlägg

"Att vara fånge i sin egen kropp" är ett populärt uttryck som större människor ofta använder sig av. Dem syftar såklart på att dem egentligen, innerst inne, är rätt smala men har haft den stora oturen att fastna i en stor kropp. Precis som om det skedde under en natt.

"Att vara fånge i sin egen kropp" är ett uttryck som även jag gärna använder mig utav. Men för mig handlar det inte om katastrofal övervikt och hetsätande framåt småtimmarna. För mig handlar det om helt andra saker. Saker som att vilja så himla mycket att bröstkorgen snart exploderar, och hade jag inte haft ett lager utav centimetertjock hud, brosk och ett antal liter blod så hade jag förmodligen exploderat för längesen och orsakat en tryckvåg över halva Sverige. Att dessa viljor inte blir aktiva handlingar vet jag inte, det är fortfarande ett mysterium och jag gör allt jag kan för att lösa det.

Jag vill snöra på mig löparskorna, vrida upp musiken och ge mig ut och slå mina egna personliga rekord. Jag vill uppleva våren med vitsippor, solstrålar och kvittrande fåglar. Vad hindrar mig?

Jag vill slita av sängkläderna, starta en maskin tvätt, rensa kattlådan och sjunga högt medan jag dammsuger. Vad stoppar mig?

Jag vill plantera blommor på balkongen, laga nyttig lunch och blogga ofta. Varför gör jag inte det?

Jag vill borsta katten, använda tandtråd och läsa en bok. Ska det vara så svårt?

Jag vill vara bäst på jobbet, den roligaste kompisen, mysigaste flickvännen och den perfekta dottern.
Jag vill ha en hy som strålar, ett hår som glänser och en kropp som förstummar. Det ÄR svårt.

Jag vill så mycket, jag kan så mycket och jag är så mycket. Men istället för att nyttja det sitter jag och tittar på medan vitsipporna sakta vissnar, kattlådan väller över av illaluktande bajs och livet som hela tiden försvinner lite mer för varje dag som går.

Hela jag är som ett jävligt tungt fordon som kört fast i lera och inte kommer upp. Jag står bara och snurrar som fan på startlinjen, men kommer liksom inte iväg. Och leran skvätter ner mina närmaste så att dem blir smutsiga och vill gå därifrån. Är mina glansdagar över?

Detta är vad jag kallar att vara fånge i sig själv.

tisdag 30 april 2013

Tiden går...

... och här sitter jag och växer. Trots att jag lagt cirka 170kr (!!) på träning i pappersform den senaste veckan, klämmer jag hellre ner arslet i soffan och tittar på Biggest Loser och hoppas att jag aldrig blir som dem. Tanken var ju att jag skulle ge mig in i "snabbt vältränad på 15 minuter" och "från soffan till milen", men vad hände? Istället har jag bläddrat igenom dem lite nonchalant och skjutit upp ytterligare ett träningspass för att "jag ska läsa noga hur man gör först". Precis som om jag inte redan visste. Nu såhär i efterhand känner jag mig smått efterbliven.


Efter den där vrålförkylningen i påskas har jag inte riktigt hittat tillbaka. Så fort jag blev frisk åkte jag till Barcelona med jobbet, och när jag kom hem blev jag såklart sjuk igen. Och nu sitter jag här, med putmage och en bunt tidningar och tror att jag ska hinna komma i form fram till sommaren genom att LÄSA. Helvete.

Det är ingen idé att förneka att jag känner en gnutta panik över att detta projektet snart skall vara klart och redovisas. Jag vill tacka Gud för de fina röda dagarna som finns i maj, jag skall använda dessa dagar till kroppsformning och annat viktigt. Jag återkommer.




söndag 28 april 2013

Jag är inte grön av avund


Ikväll är jag ensam hemma i en mycket tyst lägenhet. Min sambo har rymt med sitt playstation under armen och katten ligger avslagen under vardagsrumsbordet. Det är vid såna här tillfällen som jag passar på att smeta in ansiktet i tjocka gröna krämer med uppiggande effekt. Då denna produkt tydligen skall skala av det yttersta lagret av hud, för att få fram en frisk och fin hy, undrar jag hur det går ifall man smetar in hela sig själv i detta? Går liksom lite trögt med viktnedgången och känner att jag behöver prova på lite alternativa metoder. Blir så himla glad för varje gram som försvinner!

Trots detta gröna kladd i ansiktet räds jag inte åt att stå mitt i fönstret och glo ner på två utav mina extremt alkoholpåverkade grannar och deras 50 lika fulla vänner. Grannen till vänster har grillfest och det är inte bara ett par billiga hotdogs som svettas där nere inte. Grannen till höger och hans trupp av vänner har inte stått still den senaste timmen och när som helst kommer fönsterrutorna att imma igen utav deras häftiga andningar. Dessa människor kommer alla att vakna upp framåt tretiden imorgon eftermiddag och undra vafan det var som hände igår. Några av dem kommer att kyssa fel tjej, ett par andra kommer att skicka ångestladdade sms och den sista andelen folk kommer ligga slängda i ett hörn med kräks på tröjan. Kul liv.

Plötsligt känns min ensamma och kladdiga hemmakväll som världens bästa. Jag är så oerhört glad över att jag slipper vara med på såna här saker! Jag är så glad över att jag inte behöver 12 öl, ett oplanerat hångel och en bakfylla för att känna att jag lever. Jag är så glad över att mitt liv handlar om så mycket mer än en lördagsfylla.




tisdag 16 april 2013

Så atte!

Vill bara meddela att mina träningskläder låg orörda i min snygga weekendbag i svart skinn under hela min Spanien-vistelse.
Men jag travade omkring en hel del ändå, i vita converse och mjuka leggings. Har liksom gått så mycket att jag lyckats slipa av Converse-märket nere på sulan vid hälen? Nu undrar du så klart hur fan jag gör när jag promenerar, låter det vara oklart.

Jag gränslade även en sportig cykel och cyklade runt i Barcelona i tre timmar längs stranden och stadens vackra byggnader. Vore en lögn att påstå att man fick upp ett flås och lite svett, var liksom mer som att glida runt på silverfat än att motionera. Tvivlar ens på att jag tappade några som helst kalorier under denna åktur.

Tiden som jag spenderade uppe på hotellets takterass, brevid poolen, fullt påklädd bland mina bikiniklädda kollegor var inte alls så rolig. Solen stekte och egentligen ville jag bara slita av mig kläderna. Men jag kände att jag vägrade upplysa mina medarbetare om att deras 40+ kroppar var snyggare än min unga kvinnokropp. Tyvärr blir en sådan insikt såpass deppig att man gärna tar till onyttigheter vid matbordet, samt struntar i träning för "jag kommer ändå aldrig bli snygg". Har liksom ställt klockan extra tidigt varje morgon för att jag ska hinna träna innan jobbet, utan att ha gått upp eftersom "det är så synd om mig som är så ful, jag kan gott unna mig att sova lite till".

Visste inte hur jag skulle komma ur denna onda cirkel. Började tänka på känslan jag hade i Barcelona vid poolen, och att jag snart är på Kreta i typ 30 grader. Tänkte "jag hinner" och klappade mig på magen....

Man behöver inte vara raketforskare för att förstå att jag behövde en spark i röven.

Min lösning?
Bokade en till resa. Till Kroatien. Åker om en månad idag.
Där är det varmt. Kommer att behöva klä av mig.


Gick ut och sprang för en stund sen.

onsdag 10 april 2013

Uppföljning


Här var det tyst, hur går det?

Jo, i helgen var jag i Guds hus och såg på när en kvinna i vitt lakan skvätte ner en bäbis med vatten. Detta avslutades naturligtvis med bullar och tårta, förmodligen för att fira att det lilla barnet överlevde den kraftiga kallsupen. Och varför ta en, när man kan ta två? Jag vet inte, men det blev tre, och på vägen hem satt jag i sockerchock och tuggade fradga medan byxlinningen genast spände åt. Det var ju dumt.

Kan vara så att det även råkade bli en pizza häromdagen också, för att det absolut inte fanns tid i mitt hektiska förkylningsliv att laga riktig mat. Mest eftersom all tid gick åt till att försöka överleva snorstrypningen som pågick i mina luftvägar.

Men bortsett från detta så trippar allt nästan på i sina vanliga spår!

Förutom livet i träningsspåret. Min Runkeeper har varit oaktiv i två veckor, och att det börjar bli skrämmande flåsigt att ta sig upp för trapporna till lägenheten. Det är faktiskt först nu som jag vaknar upp på morgonen utan att vara förstoppad i alla kroppsöppningar (när snoret går enda ut i öronen är det ingen höjdare att gå ut och springa liksom). Detta har såklart orsakat att jag inte är vän med vågen längre.

Jag är, trots detta, fortfarande såpass redig att jag faktiskt packat med mig träningskläder + löparskor till min weekendresa i Barcelona som jag sticker till imorgon. Vi ska ha konferens med jobbet, och företaget ansåg att det var roligare att sätta sig till bords i Spanien än hemma i Sverige. Ja, varför inte? Har även valt en tre timmars cykeltur som lördagsaktivitet, istället för picassomuseet eller rundvandring på fotbollsarena. Inser dock att jag får lämna bikinin hemma, även ifall hotellet har pool på taket. Kan ju absolut inte visa upp detta fladdriga köttstycke inför 60 kollegor.





tisdag 2 april 2013

Hur?


Hur fan har jag lyckats gå ner ytterligare 0,5kg under den träningslösa feberveckan som varit?
Verkar som att man kommer i form utav att snyta sig hårt och hosta?

Ja, man skulle kunna tänka sig att detta halvkilo lämnat min kropp via snor och upphostning av inälvor, alternativt febersvettningar, men jag tror ändå att anledningen ligger i  något annat. Typ mat. Det man stoppar i käften har en bra mycket större påverkan på kroppsformen, än kilometerna man springer. Jag borde kanske skriva ett inlägg som bara handlar om mat?
Mat, mat, mat. MAT!

Hur som helst, jag är fortfarande ett jävla vrak och jag har tröttnat på andningsproblem och inaktivitet. Jag vill snöra på mig löparskorna och ge mig ut i solsken. Jag vill kunna andas genom näsan och känna smärtsam träningsvärk. Jag vill vara snygg i bikinin som jag råkade beställa igår. Den kommer tyvärr att appliceras på min kropp redan om cirka två månader.
Uäk.



måndag 1 april 2013

Det nya sättet?


Idag skulle jag presentera, och påbörja, ett litet experiment.
Eller snarare ett projekt kanske.
Eller möjligtvis ett experiment-projekt?

Jag är ju en sån som älskar att googla, och att läsa på om saker, och att liksom vända mig till google för att läsa på om saker som jag hakat upp mig på. Det kan till exempel vara hur man får perfekt hy, hur man undviker cancer, hur man ska ligga för att öka chansen att få en son osv osv. Just nu är det dock viktminskning, nyttig mat och beach 2013 som jag samlar information kring. Och vad har jag då funnit genom mitt googlande?

Detta:





Jillian Michaels, de våldsamt överviktiga deltagarna i Biggest Losers alldeles egna personliga tränare. Hon om någon borde ju veta hur man ska bete sig för att nå de där resultatet man hoppas på att få. Denna fantastiska människa har satt sig ner, bergis med block och penna, och knåpat ihop en 30dagars träningsplan för oss som inte riktigt ser ut så som vi önskar. Tur, för detta måste jag såklart testa! (åh vad det är bra att vara lite rultig ibland så att man får äran att prova sånt här!)

Tanken var att jag skulle dra igång detta experimentabla projekt idag, den 1 april, och köra det varje morgon innan jobbet hela april ut. Men såklart så får jag inleda det hela med att skjuta upp det.

JAG STARTAR DEN  8 APRIL. Och kommer att noggrant beskriva resultaten.

Något jag dock tänker börja med idag, trots sjukdom, är detta:

Skall genast gå och göra dagens 50st medan jag steker korv.





(PS.  GOOGLA PÅ SQUATCHALLENG BEFORE AND AFTER, SÅ KOMMER ÄVEN DU ATT GÖRA SVIDANDE KNÖBÖJNINGAR BORTA VID SPISEN)